Huvvaligen, hur mycket snor kan det rymmas i huvudet egentligen? Sedan i fredags har det varit feber, halsont ( låter lite som Marianne Faithfull), hosta och nästäppa. Misstänkt likt svininfluensan.
Katterna har mycket liten förståelse för att matte är trött och sjuk utan skriker på som vanligt, så vi kan lägga på kattskriksrelaterad psykos på symtomen också. Trots detta har jag varit en snäll matte och beställt leksaker till de pälsklädda mistlurarna. En sådan här blev det, hoppas dom leker snällt nu.
Innan jag blev sjuk lyckades jag faktiskt sticka klart lite saker, helt otroligt. Vanligtvis så börjar jag på nytt innan jag ens har påbörjat klart den förra saken. Ninas Swallowtail åkte till sist upp på den improviserade blockningsbrädan (liggunderlag + köksbord = hurra!)
Stoppade även in trådarna i min Baktus och har testat den ett par gånger. Funkar finfint som praktiskt hösthalsduk, tar väldigt liten plats under jackan och värmer skönt.
Har också lyckats hitta på en listig lösning för min tunika, precis under bysten blev det en hålrand för ett band, fem centimeter mosstickning och sedan en hålrand till. Orkar inte fotografera mästerverket i feberyran, men det kommer, det kommer. Den börjar iallafall bli klar lagom till dess att So you think you can knit drar igång. Är sjukt peppad och galet nyfiken på att se vad Lisa hittar på för något till mig att sticka.
Men nu; mer tappande av snor ur näsan.
