En lite finare torsdag

Torsdag brukar vara min sämsta dag i veckan, den allra mest gråa och tråkiga dagen. Allt känns lite extra grått och tråkigt, speciellt såhär nu när vädret inte riktigt kan bestämma sig för om det ska vara vinter eller vår. Det där tråkiga mittemellan. 

Men idag var det trots allt en bra torsdag. Solsken på näsan på lunchpromenaden, bra möten på jobbet, puderrosa perfekt utslagna tulpaner hemma och kattgos nära nära hemma i soffan. Dessutom väntade ett fantastiskt fint vykort på mig i brevlådan, hela vägen från Ryssland. Mitt nya knark heter Postcrossing, en enkel men lysande idé där man byter vykort med slumpvis valda människor runt om i världen. Inget piggar upp en trött torsdag som en fint analogt vykort i brevlådan!

Förra helgen

Nu, efter viss fördröjning, kommer en rapport från förra helgen. Eller som vi tycker om att kallar den här, Den Bästa Helgen. 

Det var morgonen då jag öppnade ögonen och öronen till att det var tyst och ljust och alldeles stilla. 

Det var dagen då den vanliga utsikten mot innergården byttes dis och och klippor och ett isigt hav. 

Det var kvällen då vi åt en fantastisk vegetarisk middag, delade en flaska gott vin och drack kaffe och cognac framför brasan. Och bara fotade det hela med mobilkameran, fy skäms. Men till mitt försvar så var jag mycket upptagen med att ha det bra. 

Det var hotellfrukosten där verkligen allt var gott och jag funderade på att smuggla med mig frukostfrallor i fickorna. Och den där dagen där mannen var sådär extra fin som bara han kan vara. 

Sedan rundade vi av det hela med att bli glada över att busskurer är sig precis likadana som de var förr. Fullklottrade med mer eller mindre ekivoka bilder och uppmaningar och ett och annat telefonnummer. Till sist hoppade vi på färjan och åkte hemåt. 

Vart var vi då och hade det så bra? Nära hemma men ändå i en helt annan värld på Pensionat Styrsö Skäret. Jag går fortfarande runt och känner mig lugn och glad och alldeles nöjd - och längtar redan tillbaka. 

En lyckad Karin

En av mina absoluta favoritbloggar är helt utan tvekan Karins Konstgrepp. Vilken kvinna, vilket sinne för humor och vilken skönhet! Jag önskar nästan att jag hade hennes blogg oupptäckt så att jag fick sitta i timmar igen och bara läsa ifatt. 

När hon lottar ut ett av sina kollage som det här nedanför, bara sådär, så måste jag ju passa på att vara med. Häng med du med!

Stora Amundön

Idag - sol som försiktigt värmer, tystnad som bara bryts av vinden och krasande snö under skorna. Havet som jag sällan ser det, fruset och kallt och alldeles stilla. Väntar på att våren skall komma och släppa oss fria. Allt är himmel och luft, högt och klart och jag kan andas och blir lugn.

Sista chansen

En gång i tiden, faktiskt redan innan jag lärt mig sticka igen, så köpte jag av någon outgrundlig anledning elva nystan Rowan Kid Classic i en lila/mörkblå färg. Jag hade någon slags tanke om att jag skulle virka en kofta och vågade inte frångå mönstret, och köpte alltså snordyrt garn innehållande mohair som jag egentligen inte tycker om. 

Sedan dess har de stackars nystanen varit en halv virkad kofta och tre fjärdedelar av en stickad tröja. Båda blev för stora och har nu repats upp, och jag misstänker att det stackars garnet inte fixar en upprepning till, nästa projekt måste bli det sista. 

Nu är den stora frågan vilket kort jag ska satsa på i mönsterväg. Jag är sugen på en kofta, kanske en Oblique? Vad hade du hittat på om du hade 1540 meter garn att leka med och en stickfasthet på ca 18 maskor över 10 centimeter? Hit me with your bästa koftmönster!

Semlans lov

Jag har hört ondsinta rykten om att Fettisdagen infaller först i slutet av februari, och att man egentligen inte bör äta semlor innan dess. Snickesnack säger jag. Om man inte haft möjlighet att testa utbudet hos olika bagerier så vet man ju inte vilken man ska satsa på när den 21e februari väl står för dörren. I nuläget står semlan från Johnséns Konditori högst i kurs men än finns det gott om tid att att hitta värdiga utmanare.

Radioskugga

Vår internet/tv/telefonleverantör har beslutat att sätta oss i radioskugga sedan i lördags och fram till och med den 8e. Kanske är det så att radiovågorna inte kommer fram som de ska när det är kallare än -10 grader i Göteborg. Eller så råkade det snöa och blåsa samtidigt vilket fick internetkablarna att rasa samman, skrikande av fasa.  

Vad vet jag egentligen. 

Förutom att det är helt vansinnigt hur beroende jag är av att konstant ha tillgång till nätet. Eller att kunna ha tvn igång som sällskapsbrus i bakgrunden. Och att det är otroligt jobbigt att blogga via mobilen.

Hörni, mobilbloggare med Android-telefoner, hur gör ni? Loggar ni in på Blogger direkt, eller använder ni någon app? Dela med er!

Men hallå

Går ut på en liten promenad, lämnar kattdjuren i det här stadiet:

Och kommer sedan hem till det här. Nystanet virat ett varv runt matbordet, den påbörjade vanten finns inte mer. Tack då.

Roll a dice

Tidsfördriv; nya stickmarkörer. Som vanligt har jag gjort dem lite för långa, uppenbarligen lär jag mig aldrig. Vi får se om de kommer till användning. 

Pärlor från en pärlbutik på en bakgata i Budapest, resten från Panduro. 

Idag

På sjukdomsfronten inte mycket nytt. Status på hosta, snor och halsont är ungefär detsamma som igår, med andra ord - konstant närvarande. 

Dagens lunch tillverkades efter devisen man tager vad man haver, i det här fallet fetaost, kalamataoliver, rödlök, hasselnötter och en champinjon. Balsamvinägern råkade stå nära, och så lite örtsalt och peppar. Det funkade fint. 

Dagens stickning - socka två i det pågående paret. Jag är lite kär i uppvikta kanter just nu, vill sticka massor av kanter. Fast helst inget stort och jobbigt som de skall sitta fast i. Bara kanten liksom. 

Dagens bukett. Från mig själv, till mig själv - tulpaner. Något roligt är jag värd efter en vecka i det som börjar kännas som något Danteanskt av åtminstonde tredje eller fjärde nivån. 

Dagens äventyr blev en liten promenad där ovan nämnda bukett inhandlades. Mycket ovana saker på en och samma gång. Direkt dagsljus mot huden, frisk luft, kyla och andra människor. Jag försöker fortfarande hämta mig från chocken. 

Suris

En sak som går tillräckligt långsamt för att orka med till och med mitt i influensan är surdegsbakandet. Nu senast blev det baugetter, och jag tror nog att men blir lite friskare av att få fika en nybakt baugette och en stor kopp te.