Unna mig

Idag har jag unnat mig att putsa fönster. Det är kanske lite galet, men att vårputsa fönster är kanske en av de mest tillfredsställande saker jag vet om vi ska hålla oss inom det barntillåtna spektrat. Riktigt smutsiga fönster som blir sådär superkrispigt rena, som att välkomna våren och ljuset rätt in i lägenheten. Relativt liten insats, stort resultat, nöjd tjej.

Förlåt för dålig bild, bloggar från mobilen pga försöker få bäbis att sova sedan 19.30.

Tips på hur man lättast nattar en fyramånaders mottages tacksamt. 

Sockutmaning

Jag mig för att haka på Dödergöks sockutmaning i hopp om att få någonting färdigstickat över huvud taget. Ett par sockar till Arvid, det behöver inte vara svårare än så. Ett par känns svårt nog när jag har svårt att få tiden att räcka till som det är, duscha har blivit något av en lyxföreteelse skulle man kunna säga. 

Hittills har det inte hänt mycket mer än att jag hittat ett fiffigt mönster, Over the Knee Baby Socks. Liten älskar att bli buren i både sele och i sjal och jag vill gärna sticka ett par strumpor som går hela vägen upp över knäna och håller honom varm när vi går ut. De här blir nog perfekta tror jag. 

Nästa punkt - garn! Visst får man lov att köpa nytt inför ett sådant här tillfälle?

Lille liraren

Så himla imponerad av den här lille liraren. Över 220 mil i ryggen sedan i torsdags fördelat över fyra flighter och otaliga bilturer,  och fortfarande gladast i stan idag. Lite kämpigt var det igår kväll, men vem är inte det fyra timmar efter läggdags. Så kan det gå när man plötsligt får en kvällstrött unge efter att man köpt flygbiljetter.

Instagram

Det är sorgligt lite kärlek som läggs på bloggen nuförtiden. Att hinna med Arvids tempo på dagarna tar upp nästan all min energi, och jag lovar och svär att barnet har ett sjätte sinne som gör att han vaknar till så fort jag plockar fram laptopen. Det blir mycket mobilsurfande och mycket instagrammande istället. Häng med mig där vetja, embrostrom heter jag där!

Ut ur dimman

Jag blev ju förkyld förra helgen, sådär riktigt superdunderförkyld med feber och hosta och allt som hör till. Tråkigt och rätt jobbigt när man har en liten att ta hand om. Sedan blev den lille också sjuk. 39 graders feber gav oss vårt första besök på barnakuten och en natt inlagda på sjukhus. Plötsligt kändes min egna förkylning inte så farlig länge, adrenalinet flödade rätt bra den helgen. Ett dygn senare fick vi åka hem och knodden mådde mycket bättre. Då var det dags för fadern att däcka, samtidigt som jag var inne på tredje dagen med temp över 38 grader. Piggast av alla var barnet. Så höll vi på hela förra veckan, först i fredags började jag återvända lite till livet.

Det här tycker jag inte att vi gör om på ett bra tag.

Förkylt

Idag ville jag promenera, fika och umgås med man och barn som en vanlig människa. Vaknade istället med feber och en hosta som skulle kunna väcka de döda. Väcker barnet varje gång han somnat till och stör honom när vi ammar. Tur att en av oss är på gott humör ändå.

Det nya livet

Plötsligt hände det, trots att det kändes som att graviditeten aldrig skulle ta slut. 13 dagar efter beräknat förlossningsdatum påbörjade vi evakueringen och tre dagar senare föddes han med kejsarsnitt. Sedan den 15e december har livet varit något helt annat - underbart, fantastiskt och omtumlande. Bitvis också otroligt läskigt och utmattande. 

Nu har snart sju veckor gått och jag förstår inte riktigt vart tiden tar vägen. Varje dag är ungefär likadan med ändå händer hela tiden något nytt. Varje dag lär vi känna varandra lite mer, och jag förundras över att vi har lyckats skapa en sådan liten glad och social krabat. 

Nu ska jag bara försöka hitta lite sticktid i allt det här också.