November

Jo, jag vet att jag tjatar om det här med hösten när jag nu väl kommer mig för att skriva något häromkring. Men i år så blev det ju liksom så mycket höst. Så länge. 14e november och fortfarande ingen snö, träden har fortfarande inte tappat löven och det är okej att gå till jobbet utan mössa. 

Jag passar på att njuta så länge det går, håller andan och hoppas att november inte blir värre än såhär.  

Ljusglimtar

Trots att november hänger över vardagen som en tjock, grå filt så finns det trots allt sådant som piggar upp. Det här är något av det. 

Efter att Tiger gick bort så var det inte längre jätteroligt att vara Grå. Åtta år och plötsligt helt utan kattsällskap, den där andra delen av honom själv som varit med honom från födseln var helt plötsligt borta. Ensam var bara förnamnet. 

Till slut så gick det inte längre utan vi fick lägga ut en kattkontaktannons på nätet. Vi fick väldigt bra respons och fastnade särskilt för Max, en Balinesherre på fyra år från Qjou'z. Förra fredagen fick Max flytta hem till oss och mötet dem emellan kunde inte gått bättre. Nu, en dryg vecka sedan de träffat varandra för första gången så sover de tillsammans, gosar och är sådär skönt kattsociala med varandra. Stor succé! 

Bra snygg är han också, Maxen. 

För att göra saken ännu bättre damp det i veckan ned ett paket i brevlådan med helt fantastiskt grönt garn. Tusen tack Maria, färgen är helt perfekt! Nu ska jag bara se till att få iväg mitt bytespaket också..

Mera höst

Sprakande färger, frasiga löv och kallt om nosen. Hösten är som allra finast nu och jag längtar konstant ut i skogen. Vill ha mer lukter, mer lövsus och mera stillhet runt omkring mig. Kanske till helgen om vädret håller i sig..

Dubbelt

Livet går vidare, och just nu är jag väldigt glad över att jag fick tummen ur och anmälde mig till kursen i tvåändsstickning. Det går långsamt, det är lite krångligt och det är helt fantastiskt! Nu vill jag lära mig allt på en gång och sticka en hel hög fantastiska vantar. Fast jag kanske ska komma lite längre än första provlappen först.. 

Älskad och saknad

Älskade lilla katt. Det är så svårt att förstå att jag aldrig mer kommer somna med dig ihopkrupen vid halsgropen, att du aldrig mer högljutt kommer kräva att bli kliad på magen, aldrig mer kommer känna den kopplingen vi hade till varandra. 

Efter drygt två månader med veterinärbesök, blodsockermätningar och insulinsprutor fick vår Tiger till slut somna in. Insulinbehandlingen fungerade av någon anledning inte och efter andra vändan ketoacidos fanns det inte mycket mer vi kunde göra.

Kvar finns nu ett hål i hjärtat och en väldigt ensam siamesbror. 

Hej höst

En kväll med stickning, te och tända ljus medan höstens första storm drar förbi utanför. Mysigt och välbehövligt att låta hjärnan vila och händerna arbeta. Min Clapotis börjar bli riktigt lång nu, jag misstänker att det snart är dags att maska av så att jag slipper stå där med 10 rader kvar att sticka och inget garn. Men å andra sidan vill jag ju inte ha föör mycket garn kvar i slutet heller. Någon som har stickat denna och vet hur man skall tänka?

Mycket bra nu

Jag är den första att erkänna att det finns saker jag är riktigt dålig på. Att vara arbetslös är en av de sakerna. Jag fastnar lätt i en negativ spiral där det inte händer speciellt mycket mer än att jag sitter och tror att jag aldrig mer kommer få jobba igen. Och så rullar det på och jag blir mer och mer deppig och söker mindre och mindre jobb. 

Men, nu har det äntligen lossnat och fort har det gått. I fredags var jag på intervju, två timmar efter intervjun fick jag veta att jag fått jobbet och idag klockan nio infann jag mig för min första arbetsdag. Det känns otroligt skönt att ha en arbetsplats att gå till, kollegor att prata med och något viktigt att göra om dagarna. 

Ikväll är jag skönt trött i huvudet av nya intryck, trött i kroppen efter ett spinningpass och glad över att ha återupptäckt en gammal favorit, Exploding Dog. Se och njut!