Jag klarar inte av det längre, livet som konsult. Jag är trött på att utnyttjas till max för nästan ingen lön alls. Jag är trött på att alltid stå lite utanför, inte riktigt höra till. All inspiration och glädje försvinner av bristen på utveckling och respekt. Att en uttalad vilja att utvecklas och lära mer ses som något negativt.
Jag ville inte behöva vara med om det här igen. Jag ville inte bli van vi ett jobb, trivas med mina kollegor, tycka om mitt arbete, tycka om att hjälpa folk och sedan få mattan brutalt bortryckt under fötterna. Bli bortkastad som en uttjänt socka. Jag trodde och tyckte ändå att jag skött mig bra och att jag var duktig på det jag gjorde, men tydligen inte.
Är det någon som har ett jobb till mig?
Jag är snäll och social och framåt, tycker om att utmanas och alltid lära mig mer. Jag är van att jobba för lite pengar, löneanspråken är blygsamma. Jag är en jäkel på att koka kaffe, och kan hålla i stickskola för dem som vill.
Varför kan inte det vara nog?
Just nu är jag ledsen, arg och besviken och tycker att jag har rätt att skriva det här, oavsett vem som läser.
Jag ville inte behöva vara med om det här igen. Jag ville inte bli van vi ett jobb, trivas med mina kollegor, tycka om mitt arbete, tycka om att hjälpa folk och sedan få mattan brutalt bortryckt under fötterna. Bli bortkastad som en uttjänt socka. Jag trodde och tyckte ändå att jag skött mig bra och att jag var duktig på det jag gjorde, men tydligen inte.
Är det någon som har ett jobb till mig?
Jag är snäll och social och framåt, tycker om att utmanas och alltid lära mig mer. Jag är van att jobba för lite pengar, löneanspråken är blygsamma. Jag är en jäkel på att koka kaffe, och kan hålla i stickskola för dem som vill.
Varför kan inte det vara nog?
Just nu är jag ledsen, arg och besviken och tycker att jag har rätt att skriva det här, oavsett vem som läser.
Konsultanställningar blir väl lätt vår tids slavkontrakt och ÄVEN om man gör jättebra och är uppskattad skriker ALLTID pengar högre; konsulten kan man spara på...
SvaraRaderaBli så lite ledsen som möjligt, bli mer arg!
Ta inget alls på dig själv, det är det inte värt!
Hoppas du snart ser en bra lösning, får fatt på något bättre och får uppskattning som du förtjänar!
Du är underbar! Och jag tror du vet det innerst inne!!! PUSS
SvaraRaderaKlart du har rätt till det! Och jag känner igen mig i det du skriver så väl! Och precis just nu vill jag bara e dig en KRAM för att säga att jag förstår och håller med! Och hade jag ett jobb att ge dig skulle du få det på stört! Men jag gick från exakt din situation till doktorand, vilket låter flådigt, men som är en annan sorts längst ned på stegen på ett annat sätt...
SvaraRadera*sajberkram*
Hej!
SvaraRaderaSe om du inte kan få ett textilslöjdsvikariat! Mer glädje får man leta efter, om du inte är allergisk mot barn.
Kram och kör hårt!
Tack söta fina ni, det värmer med snälla ord!
SvaraRaderaEtt textilslöjdsvick hade varit fantastiskt, ungar och tyg i kombination låter lysande. Fast jag har ju ingen officiell utbildning.. än iallafall.
Det är kanske dags att ta och byta bana på rikigt nu.