Kan det här vara något?

Den stackars sönderrandade sjalen gick ett bistert öde till mötes och håller på att bli en modulstickad sjal istället. Det ser mycket, mycket bättre ut nu, men det tar lite längre tid. Undrar om jag hinner bli klar till påsk...

På kattfronten har nu allt återvänt till det normala, nästan iallafall. Tiger har varit väldigt arg på sin bror, först försvann han och lämnade honom ensam och när man väl kom hem luktade han veterinär. Den lilla diktatorn i honom vaknade varje gång Grå försökte röra sig någonstans, då skulle han genast bitas så att han höll sig lugn och stilla. Nu verkar han lukta mycket bättre (efter idogt tvättande från hjälpsam bror) och får gå omkring nästan som han vill.
Grå är väldigt upprörd över den rådande matregimen. En matsked mjukmat varannan timme är inte alls populärt. Tuffa, friska, h u n g r i g a katter vill ha torrfoder. Hård mat till hårda katter. Men tyvärr blir det diet en vecka till, tills vi vet att magen fungerar som den ska.

Igår hade jag ett fantastiskt inspirerande möte med Anita uppe på arkeologen, hon förstår verkligen vad det är jag vill göra med min masteruppsats. Just nu är jag fylld av inspiration och idéer, nu gäller det bara att ta tag i energin innan den rinner iväg igen. Fast först måste jag superrycka mig själv i kragen och göra klart den där artikeln så att jag sluta ha dåligt samvete över den. Ibland är de lättaste sakerna de allra svåraste att ta sig för...

Grålös

Stackars kisse. Sedan i fredags har Gråis inte mått speciellt bra, allt han stoppat ned i magen har kommit upp igen med en rasande fart. Tre dagar utan mat och med väldigt lite vatten gör en stackars kisse väldigt trött och hängig, så idag packade vi ihop honom och åkte iväg till Smådjursakuten. Nog för att han var trött, men han hade i alla fall kraft nog att ljudligt påpeka att han minsann inte alls tycker om att åka bil, och synnerligen inte utan sin bror.
Väl där blev det blodprov och röntgen, tack och lov inget som satt fast i magen och alla blodvärden var okej. Han har helt enkelt en rejäl magkatarr och är uttorkad, och fick lov att stanna över natten med dropp och lite andra bra mediciner.

Det känns tomt och konstigt att bara ha en katt hemma, och Tiger är inte det minsta nöjd. Var han än letar och hur mycket han än skriker kommer inte brorsan fram, han är ensammast i Sverige. Efter ronden imorgon vid 9 får vi veta om han får komma hem eller inte, samt hur många armar och ben vi är skyldiga. Tack och lov för försäkringar...

Stickat blir det en del också faktiskt. Håller på och stickar en påsk-presentsjal i drops delight, men jag är inte helt säker på att jag blir nöjd. Det blir så... randigt, och spetsmönstret försvinner liksom i alla ränder. Funderar på om jag ska orka dra upp alltihop, vilket inte känns helt lätt med tanke på att garnet är luddigt, eller om jag bara ska vara nöjd. Just nu är det för mörkt för bilder, ska fixa sådant imorgon så kanske jag kan få lite smakråd.

Med fingarna i jorden

Vad gör man när tillvaron känns så där allmänt... som nej bara.
Jag är trött och less utan egentlig anledning, fastän solen skiner. Frustrerad över att inte komma någonstans, och saknar energin och drivet att lösa problemen. Och har dessutom mensvärk till den graden att jag allvarligt funderar på könsbyte.

Man tar helt enkelt och sköter om (läs misshandlar) sina krukväxter.

Min stackars IKEA-kalla har stått i köksfönstret och sett mer och mer ledsen och anklagande ut varje gång jag tittat på den. Inte omplanterad sedan inköp för ett par år sedan, och därunder de tunna små bladen var det mer rötter och döda stammar än jord. Nyckelordet i den här ompysslingsfrenesin har varit våld och redskap, så jag gick lös på den med Sabatiern och delade raskt upp den i två mindre plantor. Nu har jag istället två små ledsna kallor istället för en stor.


Monsteran hotade att snart rymma ur sin kruka, så jag följde Cecilias råd och sågade upp den i små bitar, ett eller två blad per stump och så ner i två krukor igen. Hoppas hoppas att de överlever, annars blir jag lite ledsen och kinkig. Men än så länge är det fint i alla fall, och massor av stora blad så långt ögat kan nå.

Dagens andra experiment utsattes den enorma Dracenan för. Karl köpte den en gång i tiden fullvuxen för massor av dyra pengar, men sedan dess har ena "trädet" lyckats avlida, och nu är den mest lång och skranglig och lutar åt alla håll och kanter. Fram med sågen, haha! Att såga i saker gör mig glad märker jag. Kanske borde satsa på en karriär som snickare istället. Som ett test inför framtida äventyr tog jag av en liten bit bara och satte i en egen kruka, om den överlever och moderplantan skjuter nya blad får det nog bli mer sågande framöver.


Värst åtgångna blev de stackars mobbade garderobsblommorna. Jag ska villigt erkänna att jag inte alls tycker om garderobsblommor, men samtidigt kan jag inte slänga något som fortfarande lever. Klippte ner dem hårt istället så att de slutar spreta överallt (läs: så kanske de avlider så att jag kan slänga dem och skaffa mig blommor jag tycker om istället).

Sedan blev det lite sticklingar från kantdracenan och pelargonen. Jag är riktigt dålig på att komma ihåg att vattna mina sticklingar, och katterna har en tendens att göra sitt bästa för att äta upp dem, så vi får se om de överlever.

Allt fixande och donande och massakrerande gör att det faktiskt känns lite bättre. Nu ska jag försöka pigga upp mig själv ännu lite mer med tulpaner, apelsiner och solljus. Fast egentligen vill jag nog mest av allt ha choklad.

Flipperänka

I helgen är det mest bara jag, katterna och stickningen hemma. Kärleken har tagit sin tillflykt till Balacs Pinball Party i Alingsås och kommer att komma hem sent och åka tidigt hela helgen.
Jag planerar att inte göra många knop alls, klappa lite på katterna, sticka lite, gå en promenad och spana efter våren.

Jag skulle ju inte alls sticka strumpor förresten, jag vill ju bara skönsticka på min nya kofta. Men så hade jag ju glömt att Death By Socks drog igång i början av mars, så jag sitter lydigt och stickar ett par tjocka strumpor som ska få åka till New York när de är klara. Lyckliga dom, jag kanske måste ta och leverera dem personligen. Sedan hoppas jag nästan att någon slår ut mig ur tävlingen, så våldsamt roligt var inte mönstret, i alla fall inte i den enkla versionen. I den lite mer fancy versionen fortsätter två av flätorna ner över foten, vilket säkert också skulle fixa en hel del passformsproblem över hälen. Nåväl. Bara sista sista biten kvar på strumpa två så ska jag återgå till att klappa på min kofta istället.

Ikväll har jag en date med en temugg och National Treasure i soffan. Vildare än så blir det inte =)

KnitNation 2010

Oj vad jag vill åka dit. Och flyget är inte så farligt dyrt heller. Och bo kan man säkert göra billigt någonstans. Om jag bara lyckas trollar fram lite pengar med knäna så kanske, kanske, kanske..

Vill du följa med?

Kattliv

Ganska ofta brukar jag önska att jag var en katt istället och bara kunde spendera mina dagar med att sova i solen och bli kliad på magen. Den här veckan har jag faktiskt haft en kattvecka.
Inga många onödiga knop har gjorts. Jag har gått upp på morgonen, druckit kaffe och hasat runt i morgonrock fram till klockan 12 ungefär. Och efter det.. tja. Tittat lite på TV, druckit mer kaffe, funderat över livet. Kanske lider jag lite av en lätt släng av OS-depression, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till när tv-tablån inte berättar för mig vad vilken sport jag ska heja på just idag? Jag har inte direkt lidit av att vara lat, men nästa vecka måste jag nog ta mig för något någorlunda vettigt i alla fall.

Katterna har glatt hejat på den rådande livsstilen för veckan för föregått med gott exempel. Sol avnjuts bäst på fönsterbrädan, helst i samband med ett varmt element under.

Och kan man dessutom ta en tupplur på mattes mörka, handstickade tröja i det dyraste garnet hon någonsin stickat något i så är det bara bonus. En fluffig Wicked-tröja och ett par halvfärdiga selbuvantar funkar fint som underlag.

Stickningen är det enda som inte blivit lidande den här veckan. Jag blev plötsligt sock-trött och hittade dessutom ett, i teorin iallafall, perfekt mönster till mitt fina fina Purelife-garn från Rowan. En kofta ska det bli, en slags korsning mellan den här och den här. En rätt djupt urringad kofta med vriden resår i midjan och på muddarna. Anledningen till varför jag inte tar Mrs Darcy rakt av är att den bara finns uppskriven i storlek small, och jag skulle antingen behöva räkna om mönstret (vilket inte passar in i mitt nuvarande lata kattliv) eller leva på luft och daggdroppar i ett halvår för att passa i den.

En lite (?) tråkig sak till sist då. Min kära laptop har ju betett sig lite skumt på senaste tiden, och igår kväll drog den sin sista suck. Efter lite mixtrande och testande och skruvande fram och tillbaka är det rätt klart att det är hårddisken som gett med sig. Stackars liten.
Konstigt det där hur jag så lätt fäster mig vid mina datorer, jag blir ledsen och känner mig lite sviken när min dator går sönder. Marx hade nog sagt att jag behövde hjälp, men jag föredrar att hålla mig till Björnar Olsens förklaring. Så länge människan har funnits till har vi förlängt våra mänskliga relationer till materiella ting omkring oss, det hör till vårt sätt att handskas med världen omkring oss och finns inbyggt i vår kultur.

Och där avslöjade jag mig visst lite. Jag har faktiskt pluggat lite den här veckan, men för att ursäkta mig själv så har jag inte läst det jag borde. Istället för att skriva klart det sista lilla som behövs till texten om Skatås i de skriftliga källorna läser jag om materialitet och kulturarv. Allt blir lite roligare när det känns som man bryter en regel, oavsett om man satt upp den själv eller inte.

Pjuh!

Vilken pärs! Det var på håret att jag fixade att bli klar med mina OS-Saviano i tid, men med lite hårt slit under hockeyfinalen så gick det till sist. Kort sammanfattat så gillar jag nu verkligen att sticka från tån och uppåt, men är inte alls frälst av just det här mönstret. För mycket fel, gissningsmoment och strul i mönstret. Men garnet däremot, mums! Jag vet inte om jag någonsin vill sticka sockor i något annat än Jitterbug, även om det torrfällde en hel del. Fantastiskt färg och fantastisk känsla i garnet.

Jag har dessutom lyckats gå och bli superkortluggad, en riktig poplugg =) Jätteskönt att kunna se något igen framför allt.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här på sistonde, men det skyller jag helt och hållet på datorn. Den har något riktigt konstigt för sig, fryser till ibland och det enda som fungerar är att stänga av den hårt. Det i sin tur innebär att den har svårt att starta upp igen efter det, halvvägs in i booten slutar den läsa från disken. Just nu funkar den, peppar peppar, men jag misstänker att disken är på väg att ge sig helt. Jäkla teknik.

Idag är det katternas årliga skräckdag, veterinärdags! Med andra ord dags för den årliga vaccineringen och hälsokontrollen. Skönt att veterinären har kvällsöppet, vi behöver inte ramla in förrän tjugo i sju ikväll.

Ha det gott!