Älskade lilla katt. Det är så svårt att förstå att jag aldrig mer kommer somna med dig ihopkrupen vid halsgropen, att du aldrig mer högljutt kommer kräva att bli kliad på magen, aldrig mer kommer känna den kopplingen vi hade till varandra.
Efter drygt två månader med veterinärbesök, blodsockermätningar och insulinsprutor fick vår Tiger till slut somna in. Insulinbehandlingen fungerade av någon anledning inte och efter andra vändan ketoacidos fanns det inte mycket mer vi kunde göra.
Kvar finns nu ett hål i hjärtat och en väldigt ensam siamesbror.
O, så sorgligt! Det är så hemskt när man tvingas ta sådana beslut. Du och kattbrorsan får trösta varann.
SvaraRaderaKram
Åh, nej, så ttråkigt. Känner för er, det är så obegripligt sorgligt och tungt.
SvaraRaderaKram.
Åh så fint skrivet älskade du!!!
SvaraRaderaR.I.P Tiger <3
<3 hemskt att sörja ett djur, jag känner med dig <3 kraam
SvaraRaderaSå tråkigt! Sköt om dig!
SvaraRaderaHej Emelie!
SvaraRaderaHoppas nu att Maxen kan ge er lite tröst och närhet<3
Du har en jättefin och trevlig bloggsida den skall jag fortsätta att besöka
Kram Lisa från Qjou´z