Gårdagens start på So you think you can knit blev minst sagt trevande. Precis som arrangörskan så missade jag startskottet, detta dels på grund av att jag spenderade ett par timmar med att nosa på en hästmule, och dels på att det bedrevs matlagning á la storkök här hemma.
Jag har dock bestämt vad jag ska sticka, kors i taket! Efter mångt och mycket funderande fram och tillbaka så fastnade jag för två olika sticktraditioner från olika delar av världen. Från Estland kommer mönstret till Kirsti's Mittens, mönstret finns i Folk knitting in Estonia av Nancy Bush (1999)
Nästa mönster kommer från Selbu i Norge från boken Stickat i Norden av Susanne Pagoldh (1987). Klassiska Selbu-vantar helt enkelt.
Jag hittade mönster och köpte garn i lördags, stort tack till Deisy Design för hjälpen med att hitta rätt garner. Det blev rött och lila Hifa 2 till de estniska vantarna och svart och naturvitt Hifa 2 till Selbuvantarna.
Sedan dess har vi mest gått och sneglat lite på varandra över rummet, de blivande vantarna och jag. Lite som två blyga dansare som inte riktigt vågar ta steget och bjuda upp. Till slut gick det så långt att ena dansaren (jag, inte garnet) tog ett glas vin och kastade sig ut. Som vi alla vet är alkohol och nerver en rätt dålig kombination om man måste göra något som kräver koncentration, exempelvis lära sig dansa vals eller sticka med två färger efter diagram. Efter att ha nystat garn, stickat en provlapp(!) och lagt upp 78 maskor insåg jag till slut att det var dags att ge upp. Relationen kunde liksom inte komma längre den kvällen utan att någon av oss skulle ångra sig morgonen efter.
Men som tur är så tycker vi fortfarande om varandra och kommer försöka oss på ett nytt övningspass till kvällen.
På tal om något helt annat och totalt icke-stickrelaterat så diggar katterna aktivitetsbrädan! Till och med utan mutor med fishstick, vanlig hård mat funkar också bra att leta fram.
Jag har dock bestämt vad jag ska sticka, kors i taket! Efter mångt och mycket funderande fram och tillbaka så fastnade jag för två olika sticktraditioner från olika delar av världen. Från Estland kommer mönstret till Kirsti's Mittens, mönstret finns i Folk knitting in Estonia av Nancy Bush (1999)
Nästa mönster kommer från Selbu i Norge från boken Stickat i Norden av Susanne Pagoldh (1987). Klassiska Selbu-vantar helt enkelt.
Jag hittade mönster och köpte garn i lördags, stort tack till Deisy Design för hjälpen med att hitta rätt garner. Det blev rött och lila Hifa 2 till de estniska vantarna och svart och naturvitt Hifa 2 till Selbuvantarna.
Sedan dess har vi mest gått och sneglat lite på varandra över rummet, de blivande vantarna och jag. Lite som två blyga dansare som inte riktigt vågar ta steget och bjuda upp. Till slut gick det så långt att ena dansaren (jag, inte garnet) tog ett glas vin och kastade sig ut. Som vi alla vet är alkohol och nerver en rätt dålig kombination om man måste göra något som kräver koncentration, exempelvis lära sig dansa vals eller sticka med två färger efter diagram. Efter att ha nystat garn, stickat en provlapp(!) och lagt upp 78 maskor insåg jag till slut att det var dags att ge upp. Relationen kunde liksom inte komma längre den kvällen utan att någon av oss skulle ångra sig morgonen efter.
Men som tur är så tycker vi fortfarande om varandra och kommer försöka oss på ett nytt övningspass till kvällen.
På tal om något helt annat och totalt icke-stickrelaterat så diggar katterna aktivitetsbrädan! Till och med utan mutor med fishstick, vanlig hård mat funkar också bra att leta fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar