Nu måste vi fara, adjöken adjö!

Ofta när jag ska resa någonstans långt bort dyker den här låten upp i mitt huvud, jag kommer på mig själv att gå och nynna "adjöken adjö" och ser mig själv resa iväg med ABC-tåget. Det är inte konstigt att man är som man blev med tanke på vad man tittade på när man var liten.



Jag har varit lite frånvarande på sistonde, verkligheten har stulit tid från bloggandet. Jag har jobbat en massa, och kommit helt tom och slut efteråt. Det tar på att bli utskälld åtta timmar i sträck. Visst kan folk vara arga till och från, men den här veckan har det verkligen varit riktigt illa. Så pass att jag gått och gömt mig på toaletten ibland bara för att få andas och komma tillbaka mellan varven.

Stickningen har gått på högvarv, jag insåg för ett tag sedan att jag inte hade stickat klart en endaste julklapp. Eskimo plus stickor 8 blir snabbt vantar, jag hoppas nu att mottagaren inte läser min blogg för jag kan inte låta bli att dela med mig:

Notera att vantarna innehåller inte mindre än t r e olika färger. Visserligen bara en rand vitt, men ändå =) Riktigt varma och goa blev de också. Håller på med mera stickning som i vanlig julordning inte är klar ännu, men det blir ett par timmar i bilen så jag borde hinna med.

Jobbet har förresten inte bara inneburit misär. Förrförra torsdagen var det julbord på Barken Viking, mycket gott men med tveksam underhållning. Förra torsdagen var det sedan avskedsfest för MKC, MKS och MKI på Elyseum, också väldigt väldigt bra. Jag dansade linedance till sent på natten.
I lördags var det sedan ännu mera festligheter. Herr Grahn bjöd på 25årsfest på Grahns pensionat i Ertseröd, väldigt roligt och väldigt mycket vin blev det.

Nu måste jag ta mig i den berömda kragen och packa klart, åker hem till Ume imorgon och måste försöka bestämma vilka stickningar jag ska ta med. Dagens i-landsproblem =)
Jag ska även fundera på vem jag ska lägga min SYTCYK-röst på, inte alls lätt någonstans.

Ha det fint hörni!