Det är sorgligt lite kärlek som läggs på bloggen nuförtiden. Att hinna med Arvids tempo på dagarna tar upp nästan all min energi, och jag lovar och svär att barnet har ett sjätte sinne som gör att han vaknar till så fort jag plockar fram laptopen. Det blir mycket mobilsurfande och mycket instagrammande istället. Häng med mig där vetja, embrostrom heter jag där!
Tänk att vi var här samtidigt? �� Tänk så de kan känna på sig när det är dags att vakna eller behöva något, de små! Han ser ut att vara en riktig finnig!
SvaraRadera