Jullov

Tittut! Jag passar på att sticka fram huvudet och hälsa er alla en riktigt God Jul innan vi sätter oss i bilen och drar norröver för en veckas familjemys och julfirande. 

Hösten har tyvärr varit fattig på blogginlägg, inte nödvändigtvis för att det saknats saker att skriva om utan snarare för att jag varit trött så trött. All energi har gått till den där vardagen och allt det där extra har blivit lite lidande. Jag har tyvärr knappt rört garn och stickor och kameran har legat och dammat i bokhyllan. Förhoppningsvis hjälper ett jullov till att väcka kreativiteten till liv igen, jag saknar den ju! 

Tills vi hörs igen, allt gott!

November

Jo, jag vet att jag tjatar om det här med hösten när jag nu väl kommer mig för att skriva något häromkring. Men i år så blev det ju liksom så mycket höst. Så länge. 14e november och fortfarande ingen snö, träden har fortfarande inte tappat löven och det är okej att gå till jobbet utan mössa. 

Jag passar på att njuta så länge det går, håller andan och hoppas att november inte blir värre än såhär.  

Ljusglimtar

Trots att november hänger över vardagen som en tjock, grå filt så finns det trots allt sådant som piggar upp. Det här är något av det. 

Efter att Tiger gick bort så var det inte längre jätteroligt att vara Grå. Åtta år och plötsligt helt utan kattsällskap, den där andra delen av honom själv som varit med honom från födseln var helt plötsligt borta. Ensam var bara förnamnet. 

Till slut så gick det inte längre utan vi fick lägga ut en kattkontaktannons på nätet. Vi fick väldigt bra respons och fastnade särskilt för Max, en Balinesherre på fyra år från Qjou'z. Förra fredagen fick Max flytta hem till oss och mötet dem emellan kunde inte gått bättre. Nu, en dryg vecka sedan de träffat varandra för första gången så sover de tillsammans, gosar och är sådär skönt kattsociala med varandra. Stor succé! 

Bra snygg är han också, Maxen. 

För att göra saken ännu bättre damp det i veckan ned ett paket i brevlådan med helt fantastiskt grönt garn. Tusen tack Maria, färgen är helt perfekt! Nu ska jag bara se till att få iväg mitt bytespaket också..

Mera höst

Sprakande färger, frasiga löv och kallt om nosen. Hösten är som allra finast nu och jag längtar konstant ut i skogen. Vill ha mer lukter, mer lövsus och mera stillhet runt omkring mig. Kanske till helgen om vädret håller i sig..

Dubbelt

Livet går vidare, och just nu är jag väldigt glad över att jag fick tummen ur och anmälde mig till kursen i tvåändsstickning. Det går långsamt, det är lite krångligt och det är helt fantastiskt! Nu vill jag lära mig allt på en gång och sticka en hel hög fantastiska vantar. Fast jag kanske ska komma lite längre än första provlappen först.. 

Älskad och saknad

Älskade lilla katt. Det är så svårt att förstå att jag aldrig mer kommer somna med dig ihopkrupen vid halsgropen, att du aldrig mer högljutt kommer kräva att bli kliad på magen, aldrig mer kommer känna den kopplingen vi hade till varandra. 

Efter drygt två månader med veterinärbesök, blodsockermätningar och insulinsprutor fick vår Tiger till slut somna in. Insulinbehandlingen fungerade av någon anledning inte och efter andra vändan ketoacidos fanns det inte mycket mer vi kunde göra.

Kvar finns nu ett hål i hjärtat och en väldigt ensam siamesbror. 

Hej höst

En kväll med stickning, te och tända ljus medan höstens första storm drar förbi utanför. Mysigt och välbehövligt att låta hjärnan vila och händerna arbeta. Min Clapotis börjar bli riktigt lång nu, jag misstänker att det snart är dags att maska av så att jag slipper stå där med 10 rader kvar att sticka och inget garn. Men å andra sidan vill jag ju inte ha föör mycket garn kvar i slutet heller. Någon som har stickat denna och vet hur man skall tänka?

Mycket bra nu

Jag är den första att erkänna att det finns saker jag är riktigt dålig på. Att vara arbetslös är en av de sakerna. Jag fastnar lätt i en negativ spiral där det inte händer speciellt mycket mer än att jag sitter och tror att jag aldrig mer kommer få jobba igen. Och så rullar det på och jag blir mer och mer deppig och söker mindre och mindre jobb. 

Men, nu har det äntligen lossnat och fort har det gått. I fredags var jag på intervju, två timmar efter intervjun fick jag veta att jag fått jobbet och idag klockan nio infann jag mig för min första arbetsdag. Det känns otroligt skönt att ha en arbetsplats att gå till, kollegor att prata med och något viktigt att göra om dagarna. 

Ikväll är jag skönt trött i huvudet av nya intryck, trött i kroppen efter ett spinningpass och glad över att ha återupptäckt en gammal favorit, Exploding Dog. Se och njut!

Tidigt

07.20 och jag har redan varit vaken en timme. På en söndag. Jag skyller helt och hållet på katten som bestämde sig för att ge mig en present i form av regurgiterad kattmat spridd över hela lägenheten (däribland i sängen, hurra). Tack för den, jag är vaken nu.

Kaffe, knäckebrödet som jag bakade igår och lite stickning räddar morgonen medan jag funderar på om jag ska gå och lägga mig en stund till eller inte. 

En uppenbarelse i rosa

Igår var det äntligen dags, Dolly spelade på Scandinavium och vi var galet nog på plats! Det kändes lite overkligt att få se en sådan ikon uppträda i verkliga livet. Lite overkligt men ändå väldigt mäktigt. Okej, allt var kanske inte riktigt hundra gällande ljudkvalitet och låtval, men det var ju fortfarande D o l l y. Jag är galet nöjd att jag fick chansen att uppleva henne på scen.

Och ja, Dolly Parton sover nog mest på rygg. 

Bilden är helt skamlöst lånad från gp.se

Fula ord

För garnmänniskor finns det vissa ord som är speciellt fula. Klädesmal och pälsänger är två av dem. 

Igår fick jag för mig att städa en bortglömd del av hallen (ni vet, den där vrån mellan skostället och väggen som man sällan bryr sig om) och hittade en tappad halvvante och en bortglömd sjal. Båda med stora, oregelbundna hål i sig och ett par ljust beigea flygfän slött fladdrande omkring dem. Malar, the terror! Och samtidigt som jag håller på att städa upp röran efter malarna ser jag en stor pälsängerlarv krypa förbi lite nonchalant. 

Jag tror att garnstashen är relativt säker i och med att den förvaras långt ifrån den funna härden och förvaras med cederblock, men självklart är jag skraj att de små krypen ska ha tagit sig dit på något sätt ändå. Idag ska det städas, städas, städas och rödceder är beställt för att hålla dem borta i framtiden. 

Är det någon annan som har drabbats av det här? Hur illa blev det, hur mycket kan de sprida sig i en lägenhet? Och hur blev ni av med dem? Hjälp hjälp hjälp!

Andas

För tillfället lider jag av en lätt sväng av bloggprestationsångest, eller i ärlighetens namn är det nog en rätt allmän prestationsångest. För att undvika en total förlamning blir det mycket natur, tystnad, kaffe på mossiga stenar och vandring tills benen skriker och fötterna egentligen inte vill ta ett steg till. Då blir det lättare att andas igen och det mesta ser lite ljusare ut. 

För dig som inte kan få nog av bilder på ljung, kossor eller Sandsjöbacka i allmänhet så finns det mer bilder att se här. 

Utelunch

Här åt jag lunch idag i väldigt gott sällskap. Kaffe smakar av någon anledning alltid som allra bäst i skogen. Sedan knatade jag och det goda sällskapet Stora Härsjörundan runt, och 15 kilometer senare i 25-gradig värme var jag beredd att byta kaffekoppen mot en droppställning. Jag ångrar lite att badkläderna blev kvar hemma på köksbordet...

Mera vandring - ja tack! Har definitivt fått blodad tand och skrämmer upp mannen med att börja prata om att köpa ett tält. 

Orka

Idag har det varit varmt. Väldigt varmt. Gråis får illustrera med sin kamp mot leksaksråttan. 

Råttan vann, och vi har egentligen lovat att aldrig mer prata om det här.

Semestertidsbrist

Det är oväntat svårt att hinna med allt när man har kvasisemester (låtsas att någon annans semester också är ens egen, inte bara vanlig arbetslöshet). Stackars bloggen har blivit lidande, men frukta icket! Jag håller på med ett bildtungt best of Juli-inlägg, kommer vilken dag som helst nu. 

Stickas görs det faktiskt också. Med 18000+ projekt på Ravelry så kan det ju vara värt att testa en Clapotis, så många stickerskor kan inte ha fel. Det känns märkligt läskigt att medvetet tappa maskor, men också lite befriande. Roligt är det! Katterna bidrar också gärna till stickningen ser jag nu, garnet består just nu av en skön blandning mellan ull/silke/siameshår. Fint ska det va. 

Sämre kan man ha det

Semester, Gränna och underbart sällskap. Imorgon blir det vandring och mys för hela slanten. Det är bra nu!

Berusande

Åh, vilken dag vi hade igår! 

Det blev allt vi trodde och önskade oss och sedan ännu lite mer. Jag visste att det skulle kännas stort, men exakt hur stort och omvälvande gick inte att ens börja föreställa sig. Att alla underbara människor kom för att dela vår dag, att få visa alla hur mycket han betyder för mig och att det är vi som hör ihop. Igår grät jag fler lyckotårar under en dag än jag tror att jag någonsin gjort tidigare. 

Mer bilder och berättelser kommer framöver när jag lyckats samla ihop bildmaterialet från alla fotografer. Jag själv har inte fotat en endaste bild, ville inte sätta ett objektiv mellan mig och allt det som hände. Bara vara precis där och då och verkligen uppleva allt. 

Så länge bjuder jag på en bild på buketten, vita pioner i all enkelhet. Om lycka har en lukt så drar den nog åt pion, och just nu fyller den lägenhetens minsta vrå med väldoft. 

Underbara dag!

20 grader varmt och strålande solsken. Idag blir en bra dag att ta på sig den här prickiga skönheten, träffa alla nära och kära och gifta mig med kärleken. 

Ha en fantastisk dag alla där ute!

 

Förberedelser

Herreminje så många olika nyanser av rött det finns. I min värld var rött nagellack just det - rött nagellack. Punkt. Men efter att med hjälp av fina Ninas samling ha provlackat tio naglar i tio olika nyanser så ger jag mig - det är en enorm skillnad. Och jag tror att vi har hittat just den där rätta färgen som kommer gå ihop med allt annat. 

Dagens aktivitet var oväntat rolig, kanske börjar bli dags att investera i ett gäng själv?

Tiger har däremot haft lite svårt att engagera sig i nagellacksfrågan. Det är på tok för varmt, och egentligen har han ju rätt. Fläka ut sig i soffan är nog det enda rätta. 

Livstecken

Jag lever och finns kvar, men de senaste veckornas jobbturbulens och bröllopsfixande har tagit på krafterna. Orken har inte riktigt funnits till bloggen. Varje ledig stund har använts till att stanna upp, andas och försöka landa igen.

Jag finns kvar, och det finns bildbevis.

 

På lördag gifter jag mig med min kärlek, och efter det tar vi lite välbehövlig semester. Då kommer jag tillbaka på allvar.