Köksmarodering, tandläkarskräck och vantframgång

Nu är det bekräftat, det lönar sig inte alltid att klaga. Vår fina 50-tals köksfläkt har alltid varit lite krånglig, glappat i kontakten och låtit som en Boeing 747 under takeoff. Till slut fick vi nog och skickade en felanmälan till fastighetsskötaren med en tanke om att det bara var att fixa kontakten eller något i den stilen. Men ack vad fel vi hade. Tydligen skall det inte alls finnas någon fläkt i våra lägenheter, och vår har dessutom varit fulinkopplad på ventilationssystemet och har därmed stört självdraget i resten av lägenheterna i uppgången. Innan vi han säga flasklock kom det en snickare och plockade bort den.

Nu ser det istället ut såhär. Omålat, flottigt och allmänt snuskigt. Hurra... Dessutom verkar det inte finnas några planer från Poseidions sida att sätta in kolfilterfläktar snart, så vill vi ha en fläkt får vi vackert bekosta den själva. Och antagligen får vi nog måla om det hela själva också.

Dessutom ska jag till tandläkaren idag. Bara tanken på det gör att jag får svårt att andas, panikångesten kommer smygade trots att jag inte haft några känningar av den på ett tag nu. Jag tror inte att jag har några hål, och har jag det är det ingen panik. Jag borrar och lagar mycket hellre än tar den fruktade tandstenen. Varje gång de börjar rota är jag helt säker på att alla mina tänder ska lossna, även om jag rent logiskt sett vet att de kommer sitta kvar. Hjärnan vägrar kommunicera med hjärtat. Förra gången började jag bara gråta en gång, hoppas det går lika bra idag. Djupa andetag...

Mer positivt är att den första av Kirsti's Mittens är klar! Eller nästan iallafall, tummen är fortfarande kvar att göra. Men jag spar den karamellen tills båda två skall göras. Vante två är på stickorna och vi valsar fram i en rasande fart. Quickstep möter vals. Blir det foxtrot i kombination kanske? Ser fram emot att ha båda färdiga, blir glad glad glad av färgkombinationen!