Så snurra min jord igen

Lite så har det faktiskt varit de senaste månaderna. När So you think you can knit-utmaningen började misstänkte jag aldrig att det skulle kännas såhär stort att ha stickat klart ett par vantar. Det är ju bara vantar, trådar sammansatta för att värma mina stackars novemberkalla figrar. Fast ändå så mycket mycket mer.

Jag har stickat provlappar (jag, provlappar! bara det liksom), jag har glatts över att se den första antydan till riktigt mönster ta form, jag har svurit att aldrig sticka en maska till på de där jäkla vantarna, jag har klappat mig själv på axeln och varit otroligt självgod över hur fantastiskt duktig jag kan vara.

Jag har lyft blicken mot horisonten och vågat titta på mönster som tidigare aldrig ens hade dykt upp på min stick-radar. Jag har lärt mig om traditioner och det hisnar i mig när jag inser hur mycket historia som ligger bakom det jag gör idag.

Jag smider planer, jag känner mig modig, jag vill lära och lär mig nytt. Jag vill lära alla jag känner att sticka så att de kan förstå min glädje och dela den.

Jag har börjat blogga och är fast, och förstår inte hur jag har kunnat missa hela stick-bloggvärlden tidigare. Ni är ju fantastiska allihopa, det var varit och är otroligt att få läsa om vad ni gör. Jag blir full av inspiration och hittar nya idéer, uppslag och utmaningar varje dag.

Du är min vän, vanten, och vi lär oss av varann.

Vilken färg har själen älskling? Idag är min själ gul och brun och har hjulmönster. Och jag älskar det.

Ner som en pannkaka, upp som en sol

Kort sammanfattat har hela den här dagen var botten, rutten och tja... riktigt riktigt dålig. Så pass dålig att jag tyckte att jag förtjänade en uppiggande present. Och för en gångs skull blev det inte garn, utan en plastlåda med tillhörade cd-skiva för 500 spänn. Dyrt, javisst, men jag blir mycket mycket gladare av mitt egna ex av Assassains Creed II. Har spelat mig igenom cirka två timmar och det är faktiskt precis så bra som jag hade förväntat mig.

Tänk att man kan bli så löjligt glad av att springa runt och leka lönnmördare.

Men så till den riktigt stora nyheten för dagen. Mitt ena par SYTYCK-vantar är färdiga! Fäste precis de sista trådarna i Kirsti's Mittens och ville genast ta tusen bilder och dela med mig av hur fantastiskt duktig jag kan vara. Men tar man bilder kl halv 12 på kvällen blir resultater såhär:


Hård och kall blixtreflex gör inte allt vantarna rättvisa, och hur jag än försöker lirka med kamera och lampor får jag inte till det. Vad gör man då, om inte en liten video! Lika dålig kvalitet på den, men ändå =) Dessutom verkar katten till slut ha insett att matte är spritt språngande galen. Utlovar bättre bilder imorgon!

Och en liten uppföljning

på diskussionen kring Sillens toksköna bildlänk. Jag hittade en matchning, snart är kalendern på gång!

Hihi!

Jag är klar med min första flerfärgstickade vante! Den har en tumme! Och sa jag mönster i t v å olika färger? Jag är vansinnigt stolt över mig själv, tänk vad jag kan!
Bild kommer imorgon, nu är det dags att stupa isäng. Och drömma om vantar i gult och brunt.

Jag mötte Lassie

Idag har jag skakat hand med Richard Olsson. Det ni!

Vilken galen dag. Jag tror att andan i SYTYCK har börjat smitta av mig på andra delar av mitt liv. Idag har jag klivit långt långt långt utanför mitt vanliga comfort space och varit med i ett pilotavsnitt av Vem vet mest? i SVT. Inget som kommer sändas i TV, utan ett provprogram för att göteborgsteamet skulle få ställa in all teknik inför den kommande säsongen.
Jag är jättebra på att sitta i soffan och tycka att jag kan svaret på alla frågor och vara lite sådär skönt besserwissrig, men när man väl är på plats framför tv-kameran tillsammans med 11 andra nervösa stackare och ett stort gäng kameramän etc etc så är det plötsligt inte så lätt längre. Men å andra sidan var det skönt att prova på det hela innan det är dags för den riktiga inspelningen 5e december. Plus att det var väldigt spännande att se hur en tv-inspelning går till på riktigt.

I något mail jag fått från Vem vet mest stog det att det kunde innebära rätt mycket väntetid mellan tagningarna, vilket jag genast omtolkade till sticktid. Men problemet vara bra att jag inte hade något lämpligt att sticka på, båda vantarna är lite för komplicerade, Wicked-tröjan är för stor och så vidare. Alltså gav jag mig själv tillåtelse att starta upp något nytt. Jag rotade igenom mina garngömmor och hittade härvan med härligt ishavsblå SoftBlend från Färgkraft som jag köpte i somras utan något speciellt i åtanke, men nu när jag såg den igen var det självklart att den måste bli en Ishbel.
Nu hann jag inte sticka speciellt mycket, men startitisen i mig blev tillfälligt tillfredställd och jag kan skylla allt på Vem vet mest =)

Nu är jag galet trött, massor av intryck från dagen försöker rymmas samtidigt i huvudet. Dags för te, pepparkakor och lussebulle!


Haha, justja! Jag fick dessutom i uppdrag att sticka en slips åt en annan tävlingsdeltagare. Mannen i fråga jobbade på BingoLotto och var dagen till ära iförd en riktigt cool slips med lingon på. Han samlade dessutom på uppslagsverk, hade runt 250 stycken hemma. Javisst kan jag göra det, kan ju inte vara så svårt att koreografera ihop menar jag =)

Köksmarodering, tandläkarskräck och vantframgång

Nu är det bekräftat, det lönar sig inte alltid att klaga. Vår fina 50-tals köksfläkt har alltid varit lite krånglig, glappat i kontakten och låtit som en Boeing 747 under takeoff. Till slut fick vi nog och skickade en felanmälan till fastighetsskötaren med en tanke om att det bara var att fixa kontakten eller något i den stilen. Men ack vad fel vi hade. Tydligen skall det inte alls finnas någon fläkt i våra lägenheter, och vår har dessutom varit fulinkopplad på ventilationssystemet och har därmed stört självdraget i resten av lägenheterna i uppgången. Innan vi han säga flasklock kom det en snickare och plockade bort den.

Nu ser det istället ut såhär. Omålat, flottigt och allmänt snuskigt. Hurra... Dessutom verkar det inte finnas några planer från Poseidions sida att sätta in kolfilterfläktar snart, så vill vi ha en fläkt får vi vackert bekosta den själva. Och antagligen får vi nog måla om det hela själva också.

Dessutom ska jag till tandläkaren idag. Bara tanken på det gör att jag får svårt att andas, panikångesten kommer smygade trots att jag inte haft några känningar av den på ett tag nu. Jag tror inte att jag har några hål, och har jag det är det ingen panik. Jag borrar och lagar mycket hellre än tar den fruktade tandstenen. Varje gång de börjar rota är jag helt säker på att alla mina tänder ska lossna, även om jag rent logiskt sett vet att de kommer sitta kvar. Hjärnan vägrar kommunicera med hjärtat. Förra gången började jag bara gråta en gång, hoppas det går lika bra idag. Djupa andetag...

Mer positivt är att den första av Kirsti's Mittens är klar! Eller nästan iallafall, tummen är fortfarande kvar att göra. Men jag spar den karamellen tills båda två skall göras. Vante två är på stickorna och vi valsar fram i en rasande fart. Quickstep möter vals. Blir det foxtrot i kombination kanske? Ser fram emot att ha båda färdiga, blir glad glad glad av färgkombinationen!

Novembermörker

Novembermörkret slår klorna i mig igen, precis som varje höst blir jag trött trött trött och vill mest bara sova. Idag känner jag mig dessutom förkyld och lite extra hängig. Synd om mig idag!

Men så lyssnar jag på finaste Ida Olsson, speciellt Karusellsången, och känner mig lite gladare. Hennes och Simons julskiva står i cd-hyllan och bara väntar på att det ska bli första december så att jag kan lyssna på den utan att börja julen för tidigt. Som att vänta på en tidig julklapp.

Mina estniska vantar gör mig också lite gladare, speciellt när jag inser att jag kommer få ut ett par ur två nystan garn. Har alltså två nystan över att hitta på något roligt med, en matchande mössa kanske? En Selbu Modern eller en Flora kanske?

Nu en kopp thé och lite choklad. Jag behöver all höstpepp jag kan få.

Varför är nyckelpigorna så små?

Dom har stannat i växten!

Dagens bästa (?) göteborgsvits kommer från en av kunderna idag. Som tack för att jag gick igenom familjens fjärrvärmeförbrukning och kollade om den uppskattade budgeten såg rimlig ut. Tack tack.
I övrigt har det varit en såndär dag på jobbet. Massivt avbrott på telekommunikationen i Kungälv och 15 000 strömlösa kunder på Hisingen. Mycket att göra med andra ord.

Men! Jag motar bort fredagströttheten med ett bad och en snus, bästa kombinationen. Planerar att följa upp det hela med bästa snabblyx-middagen. Pastasås simplicitas på quornfärs, creme fraische, vitlök och basilika med färsk tagliatelle till. Och ett stort glas vin. Vilket i sin tur kommer innebära att fredagströttheten kommer komma tillbaka, men det är smällar man får ta =)

Dimma

Huvudet vägrar vara med den här veckan. Vaknade med huvudvärk på måndags och har knaprat tabletter sedan dess. Blir jättetrött, sover lite, vaknar lite. Får inget gjort egentligen. Stickar lite, somnar lite osv osv. Trött och less, kort sammanfattat.
Eventuellt kanske lite bättre idag, ska ge mig på att åka ut till stallet en sväng och se om det hjälper med frisk luft och gosig hästmule.

Dessutom är h-tangenten på laptopen jätteseg. Måste nog skruva isär hela datorn och se om det ligger något därunder. Gnäll gnäll gnäll idag.

Gör om, gör rätt

Jaja, så var det dags för baklänges-stickning igen. Har som sagt börjat på Kirsti's Mittens i Lanett och stickar på i en rasande fart. Lite för fort kanske, ibland är det bra att stanna upp och läsa beskrivningen en extra gång. Tråden för tummen ska sättas in 9,5 cm från mudden. Yes box, lets go tänkte jag och stickade in en tråd och gick glatt vidare. Efter ett par centimeter till började jag fundera lite på saken, och kollade en gång till. 9,5 cm från slutet av mudden skulle det ju vara och inte från början. Antingen får jag amputera tummen och sy fast den på handleden, eller backa tillbaka. Alternativ ett känns rätt lockande faktiskt, tycker inte alls om att göra om. Men är det utmaning så är det, bara att bita i det sura äpplet.
Fint blir det iallafall.



De senaste dagarna har det pågått kreativt kaos av lite annan modell här hemma också. Blev sugen på en ny svart kjol, men hittade ingen sådär perfekt på någon affär. I sann slöjdanda gick jag istället och köpte tyg och mönsterpapper, jag syr min egen istället. Och Gråis hjälper gärna till.

Ikväll var det också möte med Avslöjd, helt underbart! Jag blir så glad av att träffa alla trevliga, kreativa människor. En riktig energikick i höstmörkret. Mera sådant!

Krisen med den kalla lägenheten verkar lösa sig snabbare än väntat, redan imorgon kl 8 kommer det nya elementet, hurra! Förutsatt att det nya nu passar det vill säga.

Over and out för idag!


Edit: Höstens bästa brödrecept finns förresten här. Jag skippade linfröna eftersom Netto inte behagade ha några inne. Som sagt, när man handlar på Netto får man gå dit med ett öppet sinne =)

17 grader

Och inte en grad varmare är det i vardagsrummet för tillfället. Vårt stora element gick sönder i helgen, helt plötsligt hade vi ett par liter vatten på golvet och ingen värme.
Idag har det gamla elementet blivit bortforslat, och förhoppningsvis får vi ett nytt redan imorgon. Hoppas hoppas, för om de måste beställa ett nytt så sitter vi utan element i tre-fyra veckor till. Bara att börja sticka sockor då antar jag...
Tur att vi har två värmeälskade katter, de sitter fast på oss som plåster för att få så mycket värme som möjligt.

Upptagen dag idag. Först ut till stallet en sväng, sedan handla till muffins- och brödbak. Hem och diska, baka och städa innan det underbara Avslöjd-gänget kommer ikväll för pyssel och prat.

Stickar en massa också. Selbu-vantarna vilar lite lite just nu, och har börjat på mina estniska vantar istället. Bråkade en massa med mitt Hifa 2-garn, men fick inte alls till stickfastheten, så det blir vantar i Lanett istället, bruna och gula. Lite vals möter broadway =) Bildbevis utlovas senare, nu måste jag skriva shoppinglista och sedan get cracking om jag ska hinna med allt idag.