Deletapp 1

Första Saviano-strumpan är klar! Om än efter mycket gnäll och svordomar från min sida. Inte nog med att det var första gången jag stickade från tån och uppåt, mönstret innehåller tyvärr en hel del fel och gissningsmoment. Men förutom det så är jag rätt nöjd, garnet är fantastiskt och passformen helt perfekt. Nu gäller det bara att börja andra strumpan på en gång för att inte drabbas av second sock syndromet.

Fast egentligen borde jag göra nyttiga saker, skriva jobbansökningar och sådant. Men mest av allt skulle jag vilja ta en tupplur, är galet trött idag. Jag skyller allt på kärleken som gick upp strax innan klockan sex för att se hockeyn. Och strax efter det började de skotta taket och hacka bort istapparna utanför vårt sovrumsfönster. Så egentligen har jag nog rätt att sova en liten liten stund..

Det rullar på

Det rullar på med stickningen, strumporna mår mycket bättre av lite större stickor. Citronen har fått stiga lite åt sidan, det är alldeles för roligt med strumpor just nu. Som att titta på en spännande film, kommer på mig själv att hålla andan mellan varven =)

Idag slank det också ner en liten semla tillsammans med Lisa och Affi, goda semlor och ännu bättre sällskap!

Bra bra bra

Tack så mycket för alla lyckönskningar, dom verkar ha funkat! Det verkar som att jag inte sydde alltför krokigt för jag är nog välkommen tillbaka i framtiden.
Jag kan knappt fatta att jag har fått betalt för att sy i tre och en halv timme. Inget jätteavancerad i och för sig, jag har sprättat bort felaktiga taggar från jeans och sytt på nya, men det var en underbar omväxling från alla typer av konsultjobb jag har haft de senaste åren.

Med indigoblå fingrar gick jag sedan till Jup's för lite stickcafe med finaste Nina, väldigt trevligt! Även om det är lätt att sticka fel när man är upptagen med att prata =) Jag gav upp mina planer på att sticka fler varv på min Citron och gick istället raskt vidare med att maska av den. Den blir kanske lite liten, men nu orkar jag inte med den. I värsta fall hamnar den i presentlådan och gör någon annan glad.

På tal om det fick Heidi sin Ishbel idag och det verkar som att den har hamnat helt rätt. Jag blir glad när mitt slöjdande gör andra glada!

Mina Saviano-sockar gick dock ett bittert öde till mötes. Efter att ha stickat fram till ökningen för hälkilen så gick det inte att blunda längre för det faktum att de faktiskt var för små. Bara att riva upp och börja om på större stickor. Det ser, och känns, faktiskt mycket bättre ut nu. Och nu börjar mönstret sitta i ryggmärgen =)

Kort sammanfattat har det varit en bra bra bra dag idag. Kan behövas i ryggen inför morgondagen med besök på AF trots att jag fortfarande saknar arbetsintyg från AW. Imorgon är sista dagen för återbesök, så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Men he årner se no.

Nu får det vara nog med stickning och OS för idag, gonatt med er!

JA!

Nu åker jag och jobbar mina första timmar som sömmerska. Hoppas hoppas att de tycker att jag håller måttet så att det blir fler timmar framöver!

Nu kör vi!

Nu sitter jag bänkad i soffan och tittar på reprisen av OS-invigningen. Garnet är nystat, kaffet upphällt och stickorna är redo. Dags att börja OS-sticka!

För att få loss rätt stickor till projektet var jag tvungen att ta mig i kragen och göra klart mina Kristina-sockor. Jag är väldigt nöjd med både mönster, passform och garn. Dom är faktiskt lika långa, bara lite olika mycket upphasade =)



Tiger hjälper till med fotograferingen. Eller rättare sagt, blir upprörd över att det händer något som inte involverar att vi klappar honom på magen.

Nu ska jag börja med mina Saviano, första gången från tån och upp. Lite läskigt är det, men det ska nog funka. Idag blir det också bullbak inför bokmötet imorgon och filmkväll hos Jesper.

Och ja just det, det hade jag nästan glömt. Intervjun jag var på i torsdags gick väl sådär, det klickade inte riktigt vare sig hos mig eller hos den potentiella arbetsgivaren tror jag. Summa summarum så blev det inget av det hela. Däremot ringde min konsultchef och frågade om jag var intresserad av ett extrajobb som sömmerska! Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det blir något av det, det hade varit fantastiskt. På måndag får jag veta, håll tummarna för mig!

Dressed for success

Och luktar gott gör jag också.

Nu är jag redo för intervju, pepp pepp!

Här går det undan

Knappt har jag hunnit skriva in mig på arbetsförmedlingen innan jag ska på arbetsintervju, helt galet! Kundservice den här gången också, inte mig emot. Håller tummarna för att det ska gå bra imorgon, och att arbetet i sig verkar spännande. Jag vill ha utmaningar och lära mig nya saker!

Sedan måste jag göra lite som alla andra och sura lite över min Citron (mönstret med inbyggda ordvitsar), varven är långa långa långa. Sitter och klappar lite på min Silke Alpaca och funderar över vad det ska bli för något. Lutar lite åt Claras halvvantar, men kommer nog behöva göra dem lite större för att mina korvarmar ska gå i dem =)
Tåls att tänkas på. Någon som har förslag på fantastiska halvvante-mönster, gärna med flätor?

444

Nu är det lååånga varv på min Citron. 444 maskor i sju varv för senaste ruffel-biten = 3108 maskor totalt. Livsfarligt att börja tänka så, då tar det ju aldrig slut.
Och den uppmärksamme läste helt rätt. Av misstag råkade det bli sju varv istället för fem i rufflorna, jag skyller på trevligt stickmöte, men gillar hur det ser ut. Mer vispad grädde liksom.
Jag tror dessutom att sjalen blir lite väl liten med bara fem repetitioner, lägger nog till en till om jag står ut.

I övrigt har jag varit en duktig flicka idag och besökt Arbetsförmedlingen. En utflykt som tog totalt 1,5 timmar men som helt tog knäcken på mig. Inte för att besöket var jobbigt i sig, utan bara för att förkylningen fortfarande sitter kvar mer än jag trodde. Men nu är det gjort iallafall, och jag har en vecka på mig att skaka fram alla papper som behövs.

Nu ska jag bita i den sura Citronen, dricka the och mysa med resten av flocken i soffan.

Rapport från sjuksoffan

Nu verkar den ha landat på riktigt, dunderförkylningen. Jag har kämpat mig genom två dagar av snor, trötthet och näst intill obefintlig röst, men idag orkar jag inte mer. Dagen har spenderats på soffan med Strepsils, näsdukar och dålig tv. Fruktansvärt skönt.

Jag hade tänkt att jag skulle ta mig till Arbetsförmedlingen för att skriva in mig, men kroppen protesterade högljutt. Skriva in sig på nätet fungerade inte heller eftersom en gammal registrering från 2006 låg ivägen, uppgifter som var kopplade till en gammal e-post som inte finns längre. Tack och lov så visade det sig att AF's IT-support vara underbar, fixade allt på nolltid. Nu är jag, delvis iallafall, inskriven och åker ner och kompletterar på måndag.

Igår var det pyttelitet möte med Avslöjd, vi blev tre personer totalt men det var riktigt mysigt. Jag fick två superfina nystan orange Silke Alpaca av finaste Okej då som ska få bli ett par handledvärmare framöver.

Min Ishbel är blockad och klar och ska strax få krypa ner i ett kuvert och åka iväg till än så länge hemlig ort. När jag satt och stickade på den gick det helt plötsligt upp för mig att det var helt självklart att den här personen ska ha den. Jag vet inte om någon annan där ute har provat våtblocka något i Zauberball, men det var den värsta färgfällningen jag någonsin varit med om. Handfatet behövde skrubbas efteråt för att inte få en snygg, grön ton.

Jag har också börjat på en tröststickning till mig själv, jag behövde något varmt, mjukt och fluffigt att fokusera på efter allt drama med jobbet och för att tackla förkylningen ordentligt. Jag följer strömmen och stickar en Citron, och jag förstår verkligen tjusningen. Garnet är Rheuma Thermal Wolle från Schachenmayr Nomotta, supermjukt och gosigt. Resultatet blir lite som en blandning mellan vispad grädde och fluffig nyfallen snö.


I övrigt är jag väldigt väldigt nöjd med mitt beslut över att lämna jobbet i förtid. Inget illa mot arbetsplatsen i sig, beslutet berodde helt och hållet på problem på individnivå. Ett tråkigt sätt att lämna en arbetsplats där jag i övrigt har trivts bra, men vissa saker tolererar jag inte.
Nu kommer istället motivationen att skriva klart uppsatser och ordna examen och pyssla en massa, bra energi helt enkelt!

Den norrländska vreden

Har vaknat och vägrar gå och lägga lägga sig, vara tyst och stilla igen. Jag blir sällan riktigt arg, men när det väl händer blir jag arg så det sjunger om det. Idag var en sådan dag. Idag kom den där berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Imorgon går jag inte tillbaka till jobbet. Och inte dagen efter det. Jag går faktiskt inte tillbaka alls. Jag är värd mer än så.
Dags att låta den sista ilskan rinna ut, resa sig och leta nya utmaningar och möjligheter.

Jag blir så trött

Jag klarar inte av det längre, livet som konsult. Jag är trött på att utnyttjas till max för nästan ingen lön alls. Jag är trött på att alltid stå lite utanför, inte riktigt höra till. All inspiration och glädje försvinner av bristen på utveckling och respekt. Att en uttalad vilja att utvecklas och lära mer ses som något negativt.
Jag ville inte behöva vara med om det här igen. Jag ville inte bli van vi ett jobb, trivas med mina kollegor, tycka om mitt arbete, tycka om att hjälpa folk och sedan få mattan brutalt bortryckt under fötterna. Bli bortkastad som en uttjänt socka. Jag trodde och tyckte ändå att jag skött mig bra och att jag var duktig på det jag gjorde, men tydligen inte.

Är det någon som har ett jobb till mig?

Jag är snäll och social och framåt, tycker om att utmanas och alltid lära mig mer. Jag är van att jobba för lite pengar, löneanspråken är blygsamma. Jag är en jäkel på att koka kaffe, och kan hålla i stickskola för dem som vill.

Varför kan inte det vara nog?

Just nu är jag ledsen, arg och besviken och tycker att jag har rätt att skriva det här, oavsett vem som läser.