Helt galet, redan slut på fältperioden.
10 dagar går fort när man har vansinnigt roligt. Och det verkar inte bara vara vi som tycker att det känns tråkigt att behöva lägga igen schakten och pussla tillbaka grästorvorna, på bara 10 dagar har det för en del besökare så smått blivit rutin att gå förbi groparna och kolla hur långt vi har kommit och vad vi har hittat.
Fynd har det verkligen inte varit någon brist på och de vanligaste föremålen ville fastna på bild idag. Här samsas kritpipor, ostindiskt porslin, buteljglas och rostiga spikar med konstiga plastmojänger och kol och koks. Nu ska fynden tvättas, sorteras och räknas så vi får en överblick över hur mycket vi egentligen plockat upp och var, och vad det egentligen säger oss. Sedan får vi sätta oss ned och fundera över vad som ska hända med allt material efter det. Att stoppa ned allt i påsar och gömma undan det i någon mörk vrå någonstans gör ingen glad, det vore jätteroligt om vi fick till en utställning någonstans. Det vore dessutom roligt om barnen som varit med och hjälpt oss med grävningen fick en del av materialet att använda i undervisningen senare (eller kanske ha bara för att visa hur duktiga de har varit, eller både och.)
Den fina trappan kom fram riktigt bra mot slutet också, det känns alltid lite extra arkeologigt när man får plocka fram borsten och pensla lite. Även om den göteborgska leran gör starkt motstånd mot att bli borstad så blir det fint i slutändan.
Innan vår utgrävning började fick vi höra talas om att byggarbetare hittat en sorts tidskapsel i den gamla grunden till Minneshallen när den till sluts revs helt under 80-talet. Kistan skulle ha innehållit berättelser och bilder från de människor som var med och byggde utställningen i början av 1920-talet. Tyvärr slängdes den unika inblicken i historien under rivningen och uppbyggnaden av Humanisten så vi kommer aldrig få veta exakt vad som fanns däri, men tanken om att vi själva skulle lämna något efter oss i marken var född.
I den stora gropen ligger nu just den här berättelsen, bloggversionen av grävningen, noga inplastad och väntar på att framtidens arkeologer en vacker dag ska hitta den igen och kunna läsa om våra upptäckter, tankar och idéer.
Som sagt, nu är groparna fyllda igen och vi sopar leran från skorna och fortsätter arbetet inomhus. Jag är otroligt nöjd med hur allt har gått. Vi har hittat mycket spännande som berättar mycket om vad som hänt på och med platsen under en lång period och har fått dela med oss av vår glädje kring allt vad arkeologi är till massor av människor, både vuxna och barn. Jag kommer säkerligen att återkomma till Jubileumsutställningen igen, fältarbetet är ju egentligen bara halva arbetet. En del av processen tar slut, men nu börjar nästa roliga fas!
Gonatt!
10 dagar går fort när man har vansinnigt roligt. Och det verkar inte bara vara vi som tycker att det känns tråkigt att behöva lägga igen schakten och pussla tillbaka grästorvorna, på bara 10 dagar har det för en del besökare så smått blivit rutin att gå förbi groparna och kolla hur långt vi har kommit och vad vi har hittat.
Fynd har det verkligen inte varit någon brist på och de vanligaste föremålen ville fastna på bild idag. Här samsas kritpipor, ostindiskt porslin, buteljglas och rostiga spikar med konstiga plastmojänger och kol och koks. Nu ska fynden tvättas, sorteras och räknas så vi får en överblick över hur mycket vi egentligen plockat upp och var, och vad det egentligen säger oss. Sedan får vi sätta oss ned och fundera över vad som ska hända med allt material efter det. Att stoppa ned allt i påsar och gömma undan det i någon mörk vrå någonstans gör ingen glad, det vore jätteroligt om vi fick till en utställning någonstans. Det vore dessutom roligt om barnen som varit med och hjälpt oss med grävningen fick en del av materialet att använda i undervisningen senare (eller kanske ha bara för att visa hur duktiga de har varit, eller både och.)
Den fina trappan kom fram riktigt bra mot slutet också, det känns alltid lite extra arkeologigt när man får plocka fram borsten och pensla lite. Även om den göteborgska leran gör starkt motstånd mot att bli borstad så blir det fint i slutändan.
Innan vår utgrävning började fick vi höra talas om att byggarbetare hittat en sorts tidskapsel i den gamla grunden till Minneshallen när den till sluts revs helt under 80-talet. Kistan skulle ha innehållit berättelser och bilder från de människor som var med och byggde utställningen i början av 1920-talet. Tyvärr slängdes den unika inblicken i historien under rivningen och uppbyggnaden av Humanisten så vi kommer aldrig få veta exakt vad som fanns däri, men tanken om att vi själva skulle lämna något efter oss i marken var född.I den stora gropen ligger nu just den här berättelsen, bloggversionen av grävningen, noga inplastad och väntar på att framtidens arkeologer en vacker dag ska hitta den igen och kunna läsa om våra upptäckter, tankar och idéer.
Som sagt, nu är groparna fyllda igen och vi sopar leran från skorna och fortsätter arbetet inomhus. Jag är otroligt nöjd med hur allt har gått. Vi har hittat mycket spännande som berättar mycket om vad som hänt på och med platsen under en lång period och har fått dela med oss av vår glädje kring allt vad arkeologi är till massor av människor, både vuxna och barn. Jag kommer säkerligen att återkomma till Jubileumsutställningen igen, fältarbetet är ju egentligen bara halva arbetet. En del av processen tar slut, men nu börjar nästa roliga fas!
Gonatt!
Ja, det har varit en rolig tilldragelse, nästan mitt i centrala stan! Tillgänglig för nästan alla. En påminnelse om dåtid och framtid och ett budskap till alla barn som varit med! Stort tack!
SvaraRaderaTack, hoppas på fint väder i morgon så jag kan ta lite bilder på sjalen utomhus.
SvaraRaderaJag tänker sticka med 2.25:or, tror det blir strl S för mig. Har inte läst igenom mönstret riktigt än, men jag ska göra det denna gång. Har alltför många gånger påbörjat en stickning och sen efter ett tag upptäckt nåt som jag inte förstått eller att man skulle gjort si eller så 10 varv tidigare. ;-)
Har också börjat på mina, gjorde samma fel som du på första "lyftvarvet", men upptäckte det snabbt som tur var. Men jag är säker på att jag kommer glömma det fler gånger, hur ska man göra för att komma ihåg det tro?
SvaraRadera